Ända sedan min OnePlus 3T:n var ny har jag kört firmware från OnePlus. Först den officiella Android 7:an (Nougat) tills jag i början på hösten flyttade över till beta-distributionen. För ungefär fem veckor sedan övergick beta-distributionen till att basera sig på Android 8 (Oreo). Till att börjas med var den lite instabil, men den senaste inkarnationen från mitten av november fungerade den riktigt bra. Men eftersom Bluetooth fungerade sämre för mig än med Nougat och de konkreta fördelarna med Oreo var minimala i min användning ville jag ändå växla ner till den stabilare Nougat-distributionen.
När man nedgraderar går man dock miste om alla programinställningar. Och de går inte heller att återställa från Google efter boot eftersom det inte fungerar från en högre version till en lägre. Om jag ändå skulle hamna att installera allt från scratch så blev tröskeln plötsligt väldigt låg att övergå till en tredje-parts ROM precis som jag alltid gjort på mina tidigare Android-devices.
Det här är ingen kritik mot OnePlus - tvärt om! Det faktum att jag använt mig av leverantörens firmware i nästan ett helt år är nytt rekord. Moto X Stylen tror jag klarade sig ett par veckor och alla devices före det har oftast ROMmats om efter den första booten.
Sagt och gjort. Kollade runt lite och kom fram till att trots att AICP den senaste tiden varit min favorit så återgick jag i det här fallet till det tidigare valet Resurrection Remix.
Processen beskrivs här väldigt ytligt eftersom jag gjort det här åtskilliga gånger på tiotalet olika Android-enheter. För närmare detlajer rekommenderar jag artiklarna relaterade till OnePlus 3T på Android Explained. De utgår från att man vill fortsätta att köra OnePlus original-mjukvara med sin upplåsta, TWRP:ande eller Magisk-installerade telefon. Väljer man att köra en tredje-parts ROM som jag så är dock flera av stegen onödiga.
Börja dock inte med den här sortens modifikationer till din Android-telefon om du inte är helt säker på att du vet vad du gör. Det kan gå galet.
För några år sedan tillbringade jag flera dagar med att från olika obskyra service-lägen försöka rädda en LG G2:a som jag lyckades förstöra rejält. Även i det fallet redde det dock upp sig till slut och den fungerar som dotterns telefon ännu idag. LG G2 är förresten en av de mest långlivade telefoner jag haft. En ovanligt snygg telefon som ännu idag är still going strong med nya ROMar från bl.a. Resurrection Remix.
Unlock
Efter att laddat ner lämpliga drivers och installerat SDK Platform-Tools så var det i princip att på telefonen aktivera "Developer Mode" och där aktivera "USB Debugging" och "OEM Unlock" . På Windowsen körde jag adb devices och efter det USB-kopplade jag telefonen och godkände debug tillgången på telefonen.
Efter det var det dags att boota till fastboot. Väl där (telefonen syntes väl inte längre med "adb devices", men det var inget problem?). Gjorde
fastboot flashing unlock
och följde instruktionerna på skärmen. Telefonen bootade om några gånger och i det här skedet förlorade jag allt data precis enligt plan.
Recovery
Dags för en custom recovery. Jag laddade ner TWRP. I mitt fall blev det twrp-3.1.1-2-oneplus3t.img. Observera att trots att många ROM:ar är "unified", dvs. en och samma version fungerar både för OnePlus 3 och 3T så krävs det att man väljer rätt version av TWRP för respektive telefon. Fortsättningsvis i fastboot gjorde ja
fastboot flash recovery twrp.img
och efter det
fastboot boot twrp.img
Eftersom jag skulle installera Resurrection Remix som både är färdigt rootad och som struntar i och gömmer DM-Verity informationen behövde jag varken roota med SuperSU eller installera något i stil med "DM-Verity Disabler". Av samma orsak lät jag inte heller TWRP göra några ändringar vid första booten för att säkerställa att inte TWRP skrivs över med någon stock-recovery.
ROM och Google Apps
Dags för ROM och Google Apps. Körde som sagt med Resurrection Remix och trots att Bean Gapps rekommenderas där så använde jag det jag är van med dvs. Open Gapps från http://opengapps.org/. Rent konkret innebar det RR-N-v5.8.5-20171017-oneplus3-Final.zip och open_gapps-arm64-7.1-pico-20171118.zip.
Före jag körde in dem gjorde jag "factory reset" i TWRP eftersom den klagade på att den ville dekryptera /data och jag inte hade något lämpligt lösenord att ge. Det här kan ju potentiellt vara väldigt störande, men jag hade från början accepterat att jag skulle bli av med allt och börja på ny kula så jag ägnade inte den saken en andra tanke. Eventuellt kunde jag ha dekrypterat telefonen innan processen inleddes, men efter en factory reset verkar datapartitionen ha skapats på nytt (okrypterad antar jag) och allt rullar på bra.
Jag installerade Resurrection Remix och Open Gapps varefter jag bootade och allt var frid och fröjd. Till min glädje och rent ut sagt överraskning så fungerar rootandet med Magisk vilken är inbyggd i Resurrection Remix så pass bra att alla appar jag använder, även bank-appar fungerar som de ska.
Efterspel
Eller egentligen var allt inte alldeles bra. Första gången valde jag nämligen att installera en minimal variant av Open Gapps, men med "pico" fick jag problem med att få Exchange-synkroniseringen att fungera. E-posten gick ok, men varken kalender eller kontakter lyckades jag synkronisera. Dessutom ersätter inte "pico" några appar så man sitter sen där med två olika sätt att koppla upp sig mot Exchange. Ett från Gapps och ett från Gmail. På samma sätt har man två browsers efter att man installerat Chrome osv. Nä, då föredrar jag "stock" varianten av Open Gapps där Gmail och Chrome med mera finns från början och verkligen ersätter och tar bort de förhistoriska Android-relikerna med samma funktioner. En dag senare efter att jag sent om sider upptäckt problemet med Exchange gjorde jag alltså hela operationen igen, den gången med "stock"-varianten av Open Gapps och allt fungerade därefter utmärkt.
Några dagar senare är jag fortsättningsvis helt nöjd med resultatet av operationen även om den har inneburit ett sanslöst installerande och konfigurerande av över 200 appar. Den första nya Resurrection Remix-releasen på en månad kom förresten ut idag och inkluderade bl.a. Googles säkerhetsfixar från november. Annars verkar det ha släppts betydligt färre nya varianter av Resurrection Remix den senaste månaden. Jag gissar att utvecklarna har fullt upp med att flytta över till Oreo-källkod.
Och på tal om Oreo så annonserade OnePlus också just idag att de börjar släppa skarpa versioner Oreo för 3 och 3T. Lite ironiskt med tanke på att jag gav upp med deras Oreo för bara några dagar sedan. Jag är ändå nöjd med mitt val eftersom Resurrection Remix Nougat funktionsmässigt innehåller mera av det som är viktigt för mig. Jag prioriterar fungerande Bluetooth och, framför allt, "Do not disturb"-funktionalitet så som Google avsåg att det skulle fungera. Jag vet att många tycker om OnePlussarnas slider-knapp med tre lägen som kan användas för att bestämma hur ljudlig telefonen är. Själv hatar jag den och har hela året längtat tillbaka till att tiden på dygnet och bokningar i kalendern automatiskt ska bestämma om telefonen ska vara ljudlös eller normal
I början av 2018 lär väl användbara Oreo-varianter av Resurrection Remix börja hitta ut till olika telefoner. Blir väl att uppgradera då, men förhoppningsvis ska det gå lite smidigare.