Fredagen den 13:de kom och gick utan desto vidare missöden. Det gjorde däremot inte onsdagen den 11:e då elektronik-Murphy vid sängdags kunde glädjas åt åtminstone en TV och en digikamera som inte längre fungerade.
Helt plötsligt mitt i ett telefonsamtal konstaterade M "nu luktar här rök!". Den naturliga (?) tanken i de här sammanhangen är att konstatera att det är någon annans fel. Någon har förstås lämnat ljusen obevakade. Jäkla klåpare! Men efter att ha vädrat näsan både i trappuppgången och på balkongen kunde vi konstatera att världen i övrigt var rökfri, dock inte vår lägenhet. Någon minut senare var alla apparater, ljus och de flesta lampor släckta och för ett kort ögonblick funderade jag på vad vi skulle ta med oss när vi evakuerar. Husets katt hade förlängt jullov så hon behöver inte räddas vilket i sig var skönt.
Då slår det oss! Det är TV:n som luktar. Det borde inte komma som någon överraskning. En tid var det nämligen ett årligen återkommande programnummer att den lade av med en rökpuff och behövde lite tlc. De senaste åren har den dock fungerat så snällt att jag var oförberedd på onsdagens vredesutbrott, men nu har tydligen M:s tittande av TV-serieavsnitt från julens skörd av DVD-boxar knuffat TV:n över stupet.
Så nu är vi utan TV. Eller egentligen inte för vi har faktiskt en liten 16":are, men den känns inte alls vid moderna medier som DVD:n, datorer eller PlayStations så underhållningsvärdet är något begränsat.
Behöver världen träna inför fredagen den 13:de? Valde den i så fall oss som en liten uppmjukning för att kolla att den var i form? I oktober är det dags igen...