Det är inte mera än ett par blogg-postningar sedan senast men nu är julen här igen. Lite mörk och kulen men ändå så kär.
Traditionsenligt firas julen hemma-hemma i Vasa och det lovar redan från första stund att bli en riktigt traditionell jul. Morgonen började nämligen med att jag var vagt medveten om att klassisk musik silade genom väggen. Nästa gång jag var vid medvetande hörde jag en på-annons för ett program om spelmansmusik (Per Spelman). Upp steg jag 15 minuter in i ett program som kunde ha hetat “digiboxen är din vän” (men hette “Inblick i konsumentkosmos”!!) vilket fortsatte under duschen och hela morgonmålet. Fenomenet digibox granskades från alla tänkbara vinklar medan diverse experter envist upprepade mantrat “en sladd till väggen och en sladd till TV:n, det är faktiskt inte så svårt”. Nä, just det!
Och så språket sedan. Finlandssvensk radio går verkligen på något slags nybörjarsvenska. Inga satsförkortningar används och de klara pauserna mellan orden borde göra programmen idealiska för noviser på svenska. Kompletterat med en lärobok från 40-talet med lite halvgammalt vokabulär kunde de revolutionera svenskaundervisningen i vilken svensk invandrartät förort som helst. Snabbare än man hinner säga hattifnatt skulle alla prata som mumintroll i kassakön på ICA-butiken.
Det som hämtas ur etern hemma-hemma är förstås Radio Vega, men X3M skiljer sig inte speciellt mycket. Det är samma bassmet kompletterad med lite (överraskande mycket egentligen...) svordomar, några infantila underlivsskämt och “coola” (verkligen?) ord som “chickar”.
Nähä, jag gissar att jag inte kommer att få några julklappar av YLE i år heller...
Hoppas att alla andra också får en skön jul och att tomten inte landar på julkappssäcken när han dimper ner genom skorstenen. God Jul!