Date

Första semesterveckorna kom och gick med lite allmänt trevligt kringflackande, men utan några enastående stora världshavsöverskridande äventyr att rapportera om. Efter två dagar av allmänt skärmstirrande på jobbet är det inte så konstigt om jag känner mig lite “blue”.

Och på tal om blå förresten (åsnebryggornas Golden Gate) så var vi uppe vid boden i Oravais ett par dagar i helgen. Vädret var sådär retfullt som det ibland är på somrarna -- klart på natten, men mulet på dagen. I skarven mellan dag och natt (“morgon” och “kväll” för lekmän) var det ändå ofta ganska fint och solen hann titta fram tillräckligt för att få en obligatorisk halvtråkig solnedgångsbild...

Empty

...och en helt annorlunda, betydligt blåare, bild en timme senare.

Empty

För att bidra lite till folkbildningen så hävdar Wikipedia att:

Fenomenet beror inte enbart på ljusspridning i troposfären och stratosfären utan vi ser faktiskt ända upp i mesosfären och undre delen av termosfären strax innan det blir helt nattsvart.

Just det!