Har en ledig dag och har tillbringat den med att bekanta mig med Adobe Lightroom. Ända sedan beta-versionerna gjordes tillgängliga även för Windows har jag slaviskt installerat den nya versionen utan att för den skulle desto vidare använda programmet.

Orsakerna är säkert många, men mest har det kännts lite oentusiasmerande att blanda in ytterligare ett program i soppan av program som jag använder för att administrera och editera digi-bilder. Redan före Lightroom kom med i bilden använde jag IMatch för katalog- och kategorisering, RawShooter för “framkallning” och Photoshop för mera petig editering. Ibland river jag även igång FastStone Image Viewer och vid festliga tillfällen kan t.o.m. Nikon Capture komma till användning. Ett program till lockade alltså inte.

Situationen ändrade radikalt när Adobe köpte upp Pixmantec vilket i praktiken tog livet av mitt favoritprogram RawShooter. Dödsdomen och ett löfte om att betalande RawShooter Pro kunder kommer att få första versionen av Lightroom gratis när den släpps gjorde Lightroom värt en ordentlig chans.

Efter att ha använt programmet på filer i en test-folder ett tag var jag idag mogen att importera hela bildarkivet. Och, ja, det är det jag har väntat på de senaste timmarna. Likt många andra Adobe-program tar allt sin lilla tid även på en hyggligt snabb maskin (2.4GHz CPU, 2Gb RAM).

Men väntandet har haft det goda med sig att jag tagit mig tid att läsa på lite om Lightroom istället för att att bara prova mig fram. Bland annat första kapitlet av Martin Evenings bok “The Adobe Lightroom Book” som finns fritt tillgängligt verkade riktigt bra för att få grepp om basfunktionerna.